Justin och Lina gick mot busstationen, som var ca. 5 minuter ifrån skolan. På vägen var dom tysta, Justin höll fortfarande Linas hand, och hon protesterade inte. Hon tyckte det var lite konstigt endå, han är ny. Han kom till skolan igår, och han bara kom fram. ”Han kanske är modig? Nej jag vet inte..” tänkte hon för sigsjälv. Hennes mobil hade vibrerat konstant i fickan, och hon visste vem det var. Oscar. Tanken fick henne att rysa. Han hade vart otrogen med henne, och inte med vem som helst, utan hennes bästavän? Hur lågt får man gå?

- Så.. Varför är du ledsen? frågade Justin efter Lina kom ut från toaletten.

-  Alltså.. min kille.. Han typ grovhångla med min bästavän nyss, och jag fick se det live, sa hon. Hon funderade fortfarande på varför hon berättade det. Hon kände inte ens killen.

- Wow.. Man, that’s tough, sa han och la händerna i fickorna och ryckte på axlarna.

- Yep.. svarade jag och började gå mot skolan igen.

Han kollade på Lina och log. Varför gjorde han det? Hon visste inte.

- Så.. Vem är dudå? Alltså, vart kommer du ifrån? Du är ju ny, kom hon på sigsjälv att säga, och kunde inte stoppa orden.

- Jo, alltså.. Jag kommer från en liten stad i Canada. Och jag är Bieber, Justin Bieber, sa han lite Bond-style. Lina skrattade lite åt han.

- Well, sir, I’m Alison, Lina Alison, sa hon tillbaka och skratta. Hon visste inte hur, men han hade fått henne på gott humör igen. Hon gillade killen. Inte på det sättet, men det kändes som hon kunde säga allt till han.

- Alltså.. Du vet att vi får skolk för dethär va? Skolk på andra dagen sitter ju fint! Sa han och blickade mot mig. Jag himla mot honom och gick vidare.

Dom började gå mot skolan igen, fast Lina saknade att han höll hennes hand, men hon sa inget. Dom gick, Lina gick bakom han. Helt, från ingenstans, kom en sten fram på vägen som hon snubblade på. Hon snubblade så Justin också ramla. ”Oj förlåt..” fick hon fram. Han ryckte på axlarna och tog bort håret som var i ansiktet åt Lina, och satte det bakom hennes öra och log. Hon kunde inte låta bli att rodna. Han lutade sig framåt och sa ”Förlåt för dethär”, Lina förstog inget försen hon kände hans läppar mot hennes. Dom var lika mjuka som hon tänkt att dom skulle vara. Dom låg där i ca. 2 minuter. Sen kom hon på sigsjälv, hon slets sig ur kyssen. ”Jag måste gå” sa hon fort och småsprang iväg. Bakom henne låg Justin kvar på marken. 

Förlåt om detta kapitlet sög, men kommentera om ni vill ha fortsättningen! (: